Trix Fästingsnara   tickremover.com
 
Vanlig fästing, "Ixodes ricinus"
 
Blodfylld fästinghona.

 

Om fästingar

Fästingar är leddjur, besläktade med spindlar och skorpioner.

Två familjer

Det finns två sorters fästingar, hårda och mjuka. Alla fästingar är parasiter som suger blod från djur, som fåglar, reptiler och däggdjur, ibland människor. Den vanliga fästingen Ixodes ricinus som har svart sköld, tillhör hårdfästingarna. Den är bärare av Borrelia, TBE, Ehrlichia och en mängd andra sjukdomar som förekommer i världens tempererade områden. Infektionerna överförs från ett värddjur, oftast smågnagare, ibland fåglars blod till fästingen och vidare till människa. Infektioner kan också överföras mellan fästingar av olika kön och mellan fästingens olika utvecklingsstadier. Mer sällan är ägg och nykläckta larver infekterade av borreliabakterier. Under sin 2-4 år långa livscykel genomgår fästingen olika utvecklingsstadier. Efter kläckningen övergår larven till nymf-stadiet och slutar sedan som vuxen. I varje stadium behöver fästingen suga blod för att kunna övervintra, ömsa skinn och utvecklas vidare. Hanen behöver ingen blodmåltid som vuxen. Parningen sker under honans sista måltid, därefter faller hon till marken och börjar efter 2-3 veckor att lägga ett par tusen bruna ägg i markytan. När äggläggningen är avslutad dör honan.

880 arter

Vi känner till ungefär 880 arter spridda över världens tempererade zoner. I Sverige har man funnit drygt 10-talet arter. Fästingar har funnits på jorden under ca 250 miljoner år. De tycker om varma och lite fuktigare områden, gärna intill öppet vatten där det finns gott om byten. Vid passande väderlek sitter de i undervegetationens nedre skikt, tex. på ett grässtrå med sina gripkloförsedda framben utsträckta. När ett lämpligt värddjur (människa) passerar griper de tag i pälsstrån, fjädrar eller tygfibrer och klättrar upp för att hitta ett oskyddat ställe med tunn hud att borra sig in i. Vanligtvis är det nymfer och vuxna som sätter sig fast, de små larverna har svårare att bita igenom vårt skinn.

Den vanliga fästingen har inga ögon, utan använder andra sinnesorgan för att upptäcka koldioxid, dofter och värmeutstrålning liksom rörelser i vegetationen från ett offer som närmar sig.